”Vi kan inte säga att världen ska sluta vara uppochner, men vi kan tro på det”

Det fanns en tid då vi kunde fotografera Adam Carlén och Milenko Vukčević tillsammans vid ett bord på Bosna utan att behöva fundera på avståndet mellan dem. Det fanns en tid då fotboll började i april. Det fanns en tid då ”korttidspermitterad” var ett obekant ord för kansliets yngre anställda. Kris och pandemi. Presskonferenser och dödssiffror.

Ibland har det varit svårt att veta vad man ska tro.

Men när solen går upp imorgon, onsdag den 17 juni, kan vi tro på det.

Ni har köpt stödbiljetter, ordnat insamlingar, ja till och med betalat pengar för att se ett lågbudgetproducerat frågesportsprogram. Ni har varit med och bidragit till att den här föreningen kunnat stå på benen genom den konstigaste av tider. Och när det äntligen är dags att skörda frukterna av vad man väl får kalla en lyckad krishantering är dörren till vårt gemensamma hem stängd. Det kommer eka tomt på Stora Valla imorgon.

Vi kan inte säga att världen ska sluta vara uppochner, men vi kan tro på det.

Nu är det viktigt att vi alla hjälps åt att följa myndigheternas riktlinjer för att minska smittspridningen. Viktigt att undvika folksamlingar utanför arenorna. Förr eller senare får vi öppna portarna igen, men till dess får supporterskapet se lite annorlunda ut.

Det är nästan midsommar när den första omgången spelas. När Victor Edvardsen tar bollen och bara sätter fart. När Ismael Diawara gör omöjliga räddningar möjliga. När Erik Lindell rättar till luggen mellan två perfekta inlägg. När Johan Bertilsson kommer hem.

Den här säsongen är redan historisk av vissa skäl. Den ska bli historisk av andra.

Tro på det i tv-soffan. Tro på det framför radioapparaten. Tro på det bakom hamburgertallriken i sportbaren. Men håll för guds skull avstånd till de övriga gästerna.

En vacker dag ses vi på Stora Valla igen. Bara inte riktig än.

Scroll to Top